Jinxi.blogg.se

Jag vet inte vart jag ska börja eller avsluta ens en gång, denna så kallade helvetets månad lever verkligen upp till namnet. Jag har haft de mest otroligt krävande och jätte stressande veckorna i hela mitt liv, det är inte alla som fått det med sig detta men jag flyttar hem till Sverige om en vecka. Jag nådde bara den punkten att jag blev helt enkelt less och måste uppleva något annat i livet än att bara jobba mig till döds.

 

Jag har både måsta skjuta fram på flytten och sen bak på den ännu mer än det datumet som egentligen var planerat för att jag måste vara på ett hem i Sverige redan i morgon! Bara för att en viss far vägrar ta ansvar för sin son så ställer jag upp i hans ställe som anhörig. Min sista arbetsdag är egentligen på fredag men det ändrades till idag, så nu är sista dagen jag arbetar i Norge. Jag var tvungen att avbryta mitt i uppsägningstiden på mina jobb och det var snällt att dom lät mig åka i denna speciella situation, det uppskattas! Jag har både packat klart mina saker, packade allt på en och samma dag + bokat biljetter redan igår. Ni som förväntar en avslutningsfest innan jag åker är bara att glömma för det blir inte heller av men jag kommer tillbaka nästa vecka för att åtminstone säga hejdå till alla jag bryr mig om när jag hämtar flyttlasset!

 

En turkiet resa var även bokad med min mamma och lillasyster men den måste vi också boka om, det är det minsta problemet just nu då. Utlandet står nog kvar men folk är inte på jorden så länge, jag väljer att prioritera det viktigaste i mitt liv och det är familjen.

 

Jag är inte bara på uppsägningstid på jobben utan det gäller även mitt förhållande just nu och folk runt omkring mig verkar inte förstå att det är svårt för mig att lämna min första kärlek. Så det känns nog tungt just nu och behöver inte annan skit runt omkring mig än vad jag redan har. Tur att andra muntrar upp mig med att intala mig att jag är ung och då gör det ingenting, om jag jämför med andra så har jag det inte så jobbigt ändå. Det är min tur att få vara ledsen och fälla lite tårar, man måste få vara det ibland för jag har också den mänskliga rätten att få sörja.

 

Mitt upp i allt detta fick jag även uppleva en sorts desperation ifrån människor, både kompisar och arbetskollegor. Jag var så inställd på att flytta ända tills jag hamnade i det sjukaste lyxproblemet någonsin och jag kommer nog aldrig att uppleva något liknande igen men jag fick så mycket jobberbjudanden att jag höll på att bli tokig. Det är roligt att vara efterttacktad och veta att man är en bra arbetare men det kändes som att jag blev dragen i alla kroppdelar åt var sitt håll.

Jag tackade faktiskt ja till ett erbjudande som jag verkligen inte kunde motstå men då var det tyvärr oseriöst så jag fick inte jobbet vidare, det fick jag veta 2 veckor innan min egentliga flyttdag och då gav jag upp det hela för jag ville egentligen inte stanna kvar i kommunen. Så speciellt besviken var jag ändå inte även fasrt jobbet hade varit bra för min framtid.

 

Bara att inte veta vad som händer eller kommer att hända tycker jag är jätte jobbigt och nästan hela månaden har alltså gått ut på att planera helt förgäves då man aldrig kom någon vart med någonting. Just för all stress så sover jag jätte dåligt och får i mig extremt lite mat, det smakar bara inte gott längre.

 

Det enda positiva jag har att säga om denna månad är att 2 av mina systrar kom på besök i Norge för dom ville gärna uppleva naturen här. Jag hade en toppen helg när dom var här, super roligt och jag fick själv se en annan sida utav norge. En av dom tog otroligt vackra bilder här som snart kommer upp på bloggen!

 Bloggen har alltså varit satt till sidan, jag har bara inte orkat skriva med allt annat runt omkring mig men när jag flyttar så kommer jag att ha massvis med tid till den så att ni vet mina kära!  :*