Framtid

Jag är här, jag är nu men vart är jag sen? Framtidsfrågan är den jobbigaste och mest hatade frågan av mig, jag kan inte bara bestämma mig för vad och vem jag ska bli och många får en att känna en otrolig press. I skolan, innan man skulle börja gymnasiet var riktigt hemskt. När man ska välja vad man ska bli och jobba som resten av livet, många hade tyckt att det var en dålig idé att välja musik. Men för en som älskar sång och musik var det inget konstigt, sen var frågan om jag skulle bli musiklärare eller Hanna-Montana.
Jag är inte så förtjust i barn som är utanför familjen och det är svårt att bli kändis men det är aldrig försent att ändra sig. Skoltrött som man var, började jag endast att jobba. Jag har lyckats jobba mig upp från en betydelselös telefonnist till att olika butiker krigade för att få ha mig kvar som deras arbetare. Jag har kommit mycket längre, även utan högskoleutbildning men nu är jag tillbaka på framtidsfrågan igen.
Vart vill jag egentligen vara i livet när jag är 30? Egenföretagare, en mamma, en modell, en sångare eller vara nöjd med medelmåttig och sitta fast i det evigt gående hamsterhjulet? Om jag vill bo i Sverige eller utomands, vart i sådana fall? Ska jag söka skola och utbilda mig till ett bra betalt jobb eller bara glida runt som jag gör nu?
Det finns så mycket att välja på och jag vill nästan ALLT!
Helst av allt vill jag resa jorden runt och ta reda på vart i världen jag vill bosätta mig och jag måste starta på en plats, man kan ju inte heller göra allting på samma gång. Sen kommer ingenting gott utav att bara sitta hemma hos mamma, som att en räddare kommer och letar upp en och knackar på ens dörr. Det är ingen som förutsett min framtid åt mig eller bestämt vad jag ska bli som för många andra där ute, vilket är bra för jag har mer möjligheter.
Norge är jag färdig med och just nu jobbar jag med mig själv, mitt välmående och det är en bra början för att få en lycklig framtid. Denna sommar ska jag sälja bort alla mina prylar så att jag inte har någonting som håller mig tillbaka under mitt förflyttande till hösten. På det sättet tjänar jag ändå ihop lite pengar även fast jag inte jobbar och har "sommarlov" men det kommer att ta hela sommaren!
Jag är rätt säker på att jag vill flytta söderut och starta upp modellandet och sången igen, där har jag alla mina nuvarande kontakter och har större chans att starta upp något betydelsefullt. Det är svårt där jag håller till nu och därför ska jag träna stenhårt denna sommar. Jag borde dessutom jobba med nå annat på sidan om för nästa sommar vill jag till Barcelona, jag är intresserad av att lära mig Spanska så jag kommer att vara försiktig med pengaförbruket!

Jag tror på denna plan och det betyder mycket för mig, jag ska allt visa er att man ska leva upp till sina drömmar! Jag kan göra vad jag vill, världen är öppen för mig och jag är redo att ta den, det skriver jag speciellt till dom som tvivlat på mig och som fortfarande gör det. Jag behöver bara mig själv för att tro på att jag klarar det, mitt öde ligger i mina egna händer.

Kommentarer:

1 Mats:

"It's time to kick ass and chew bubble gum. And you're all out of gum"

Go get 'em! ;-)

Kommentera här: